This is what am made of!

Nästa vecka är det begravning. Jag kan försöka smeta på det fetaste pokernyllet ever, men när jag träder in i kyrkan vet jag att alla murar kommer rasa!
Lär dock inte vara ensam med mina tårar, vi är en ansenlig skara som saknar min mamma. Det är vackert att se hur folk engagerar sig, hon har satt sina spår på denna jord kan man lugnt konstatera...
Jag lever fortfarande i någon verklig-overklighet. När jag försöker fiska in känslan av att hon är borta förevigt, då tar det stopp. Det vill inte sjunka in. Det kanske aldrig sjunker in?
Saknar att klagomål på frisyr, ostädat pojkrum och annat dylikt som mor belönade mig med. Det gör förbannat ont att sakna! Sticker strax hem till farsan för lite fredagsstök, han behöver sällskapet precis lika mycket som mig...
Made with love...// R

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0