I feel pain!

Ni kanske finner det underligt att jag ens kan sitta här och skriva, jag borde ju ligga krossad i sängen, oförmögen att röra en fena? Visst, jag är förkrossad, men det kommer knappast hjälpa mig att gråta bort dagarna under täcket.

Att skriva några rader ibland har alltid varit en form av terapi för mig, även nu. Jag gillar att dela med mig av mina känslor, både glädje och sorg. Kanske lite för mycket privata prylar, men hellre det än att stänga in smärtan så långt in att du knappt känner den längre!



Måste få berätta lite mer kring begravningen, den var så jäkla bra och fin. Jag kunde känna hur mamma var där, och hur hon försökte torka allas tårar...

Vi hade ju vetat om några månader att hon inte skulle klara sig, så hur sjukt det än låter hade hon i förväg redan planerat mycket kring hur hon ville att begravningen skulle se ut...

Mamma älskade verkligen något som kallas afrokören, en grupp människor som sjunger helt fantastiskt tillsammans. Hon har otaliga gånger varit i kyrkan och lyssnat på dom, och hennes önskemål var att dom skulle sjunga på hennes begravning. Även ovanstående sång hoppades hon på, och vi lyckades faktiskt samla ihop några ur kören, och en av låtarna de framförde var just denna.

Det var så underbart vackert och bra! Grät hejdlöst, men det var ändå ett fint ögonblick som jag alltid kommer bära med mig...

Älskar dig mamma! // R

Kommentarer
Postat av: Emmelist

låter som en väldigt vacker begravning.... kram gubben

2011-10-22 @ 15:07:41
URL: http://www.emmelist.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0