Fuck cancer!

Vadv äntar ni på? Kliv in på Ung cancers hemsida och skaffa dig en egen luva. 100 bagare än kaffepengar i detta fall, och hela summan går direkt till ett extremt bra ändamål! Finns i vitt och svart.
Dress to impress...// R

The towel!

Drabbades nyss av Henke Handduks vrede, men sagan fick ett lyckligt slut. Satt stillsamt och lyssnade på den öldrickande besten som härjade omkring på jakt efter påsen med sina kläder.
Plöstligt går det upp et ljus, någon tänder ficklampan. Typ en timme tidigare har jag kastat soporna på Vaksala torg, och jag minns hur en påse hade diffust innehåll. Abrakadabra, jag har kastat påsen fylld med hans garderob. Paniklöpning till soptunnan, hård bumfight med hemlös man och några sekunder senare var plastpåsen  tillbaka i rätt ägo!
Borttrollning hade varit lika med säker död. Förresten, vill ni följa Handduken på facebook? Hans fanpage följer ni här!
Watch out...// R

UNT!

Jag har bloggat på tidning förut, ni kanske undrar vart och när? Om ni snubblar in här, så ligger faktiskt mina gamla alster kvar och skräpar. Det var inget höjdarbloggande från min sida. Tog avsked på egen begäran, då min form av skrivande inte lämpar sig särskilt väl i tidningsform...
Return of the king! // R

Weekenders!

Äntligen lite fart på gästerna, det är när jag fiskar samlag som det dyker upp lite skrivelser i kommentatorspåret! Nu har jag redan lite fjärilar i hjärtat, så ingen behöver känna sig tvungen att sära...
Den dagen jag vandrar med viagrastånd i öknen, då får ni gärna slänga fram råttfällan!
Fredagsmys? Jag, Tobbe Taggad och min onda hals ska köra omrgrop. Får se om Henrik Handduk behagar ingå, då blir det helt plöstligt en kvartett, eller ska vi kort och gott kalla det gruppsex?
Jag är redo för Halloween, Shrek got nothing on me...
Scary movie! // R

I got nothing on you!

Förbenat nyfiken på vilka mina läsare egentligen är? Ni är inte hiskeligt många, men ni är en ansenlig skara som tycks återvända hit dag efter dag. Finns möjligtvis den blivande modern till mina barn ibland er? Mycket tveksamt, den som hänger på min blogg och trots detta kan tänka sig fortplantning med undertecknad bör icke vara vid sina sinnes fulla bruk...
Den här bloggen är ingen musmagnet, det slår vi fast omedelbums. Inte ofta någon kommer fram och "tja, du blogga, ligga?", den dagen väntar jag fortfarande otåligt på!
Jag har långt hår...// R

Go down on me!

Har jag sölat ner bloggen nog med gråt och elände nu? Svårt och träffa tangenter hala av tårkanalernas skyfall, det är därför inläggen blir korta och saknar den humoristiska ton som gjorde att du en gång valde att bli läsare här!
Tills jag är tillbaka i storform lär dröja, men jag måste ju sakta börja klättra mot toppen av berget igen. En dag ska ni känna igen mig, ni ska se mig skratta bakom de otvättade lockarna. Hoppas ni har lite tålamod, det är ju i motvind som den omtalade draken lyfter. Själv anser jag motvind vara jobbigt, en skvätt medvind i ryggen skulle göra mig gott just nu...
Blow my mind! // R

Another level!

Efter 1.52 i klippet, då hittar ni mig ovanpå Tobbe taggads axlar. Nu blev ni glada, eller hur? Nästan så jag också fnissar lite, men det är en bit kvar...
Let it be! // Rickelito

<3

Första melodin på begravningen...

Saknar hela tiden! // R

I feel pain!

Ni kanske finner det underligt att jag ens kan sitta här och skriva, jag borde ju ligga krossad i sängen, oförmögen att röra en fena? Visst, jag är förkrossad, men det kommer knappast hjälpa mig att gråta bort dagarna under täcket.

Att skriva några rader ibland har alltid varit en form av terapi för mig, även nu. Jag gillar att dela med mig av mina känslor, både glädje och sorg. Kanske lite för mycket privata prylar, men hellre det än att stänga in smärtan så långt in att du knappt känner den längre!



Måste få berätta lite mer kring begravningen, den var så jäkla bra och fin. Jag kunde känna hur mamma var där, och hur hon försökte torka allas tårar...

Vi hade ju vetat om några månader att hon inte skulle klara sig, så hur sjukt det än låter hade hon i förväg redan planerat mycket kring hur hon ville att begravningen skulle se ut...

Mamma älskade verkligen något som kallas afrokören, en grupp människor som sjunger helt fantastiskt tillsammans. Hon har otaliga gånger varit i kyrkan och lyssnat på dom, och hennes önskemål var att dom skulle sjunga på hennes begravning. Även ovanstående sång hoppades hon på, och vi lyckades faktiskt samla ihop några ur kören, och en av låtarna de framförde var just denna.

Det var så underbart vackert och bra! Grät hejdlöst, men det var ändå ett fint ögonblick som jag alltid kommer bära med mig...

Älskar dig mamma! // R

It hurts so bad!

Word...// R

Love

Har precis varit på världens finaste begravning, ett värdigt farväl av min mamma som kommer vara saknad tills den dagen jag själv gör henne sällskap...

Klippte ut den dödsannons som var i tidningen för någon vecka sen. Visst är den fin? Om ni har tillgång till dagens UNT, så kan ni påsidan 20 i b-delen läsa de minnesord som mammas tjejkompisar skickat in till tidningen. Jag blir rörd av engagemanget hos människor, var och en har en bostadsrätt i mitt hjärta...
Nu har vi tagit farväl på riktigt, men jag kommer aldrig förstå. Aldrig fatta, i min värld är hon kvar!
Kärlek från din äldsta son...// Rikard

Time to say goodbye!

Begravning imorgon, jag bävar. Vill inte dränka kyrkan i tårar, men har nog inget val. Aldrig varit ett stenansikte, och kommer aldrig att bli!



Tillsammans...// R


Fight for your life!

Ett krav för att få läsa min blogg, det är från och med nu att ni går in och "gillar" denna facebooksida! Begär inte att ni ska skänka någon deg, men att gå med i gruppen kostar inte en krona, så den lilla tjänsten är jag ganska säker på att ni gör mig. Tack.
Som ni kanske vet dog min mamma av leukemi, i folkmun kanske mer känt som blodcancer. Det är en av dom absolut farligaste cancerformerna, och dödligheten är väldigt hög jämfört med många andra sorters cancer.
I en tid då det görs enorma insamlingar åt bröstcancer bland annat, då är leukemin en ensam bortglömd djävul som får härja fritt utan att särskilt mycket pengar kommer in till forskning kring hur vi ska rå bot på denna vidriga sjukdom. Visst, nu är ju till exempel bröstcancer och prostatacancer mycket vanligare, men ändå.
Missförstå mig inte, jag hatar cancer som helhet. Varenda sort, varenda liten jävla cancercell i denna värld. Hatar!
Önskar dock att forskningen inom leukemin kunde få sig en skjuts framåt, så fler familjer skulle slippa genomlida det helvete som vi tvingas uppleva...
Fuck you cancer! // Rickelito

Bryter ihop, ramlar isär!

Jag bor två trappor upp, och du är välkommen in! Maggio, nu har du en stående inbjudan, ta på dig fintrosorna...
Jag har ingenting, ingen-fucking-ting! // Rickelito

This is what am made of!

Nästa vecka är det begravning. Jag kan försöka smeta på det fetaste pokernyllet ever, men när jag träder in i kyrkan vet jag att alla murar kommer rasa!
Lär dock inte vara ensam med mina tårar, vi är en ansenlig skara som saknar min mamma. Det är vackert att se hur folk engagerar sig, hon har satt sina spår på denna jord kan man lugnt konstatera...
Jag lever fortfarande i någon verklig-overklighet. När jag försöker fiska in känslan av att hon är borta förevigt, då tar det stopp. Det vill inte sjunka in. Det kanske aldrig sjunker in?
Saknar att klagomål på frisyr, ostädat pojkrum och annat dylikt som mor belönade mig med. Det gör förbannat ont att sakna! Sticker strax hem till farsan för lite fredagsstök, han behöver sällskapet precis lika mycket som mig...
Made with love...// R

This one is for you!

Never is never, forever is now...// R

Right now am lying!

So much for my happy ending...// Rickelito

Svettiga Polacker och alkisar från Ukraina!

Mitt i misären, vi ska till EM! Sjuka, jävla, knasiga, underbara, uppblåsbara Sverige...
In med ballen i mål! // Rickelito

Heaven is a better place!

Tränar, gråter, lever.
Det är sammanfattningen av ett innehållslöst leverne. Inte spöat flaskan på länge, det känns bra. Har ingen lust av förklarliga skäl. Eller visst, somliga stunder känner jag för att bara dynga bort vettet och glömma allt, men det läker ju inga sorgsna hjärtan i slutändan.
Bedriver inbördeskrig mot mina tårkanaler. Känsligare än en mensmaxad honkatt! Gråtit mer än vad jag trodde var möjligt senaste veckorna, men tror det är hälsosamt att släppa ut lite ångest genom ögonen.
Det finns en framtid, hur avlägsen den en må kännas!
Yesterday is history, but it will never be forgotten...// R

Even angels will fall!

Ett hjärta kan gå i tusen bitar...// R

Waterfalls!



Varje skyfall längs kinderna har en egen berättelse...// R

Please, come back!



En kram säger mer än tusen ord...// R

Love you!

Hur sjukt och overkligt det än känns att skriva detta, så är vi bara fyra kvar nu. Och vi måste vara starkare, starkare än någonsin!
Vi mot världen...// Rickelito

All the fucking time!


In heaven we are together!

Läsarrekord, uppenbarligen intresserar tragik. Men jag anklagar ingen, förstår att det finns en nyfikenhet kring död och andra hemska saker i denna värld. Men merparten av er som befinner er här vill ju väl, så tittarsiffrorna kanske ska ses som ett bevis på att folk faktiskt bryr sig...



Idag har vi besökt begravningsbyrån och ordnat med detaljer. Känns overkligt, svårt att greppa. Jag tror inte jag fattat, undrar hur hård smällen blir när verkligheten går att ta på?

Vet att mamma haft ett bra liv, fått uppleva mycket av det hon ville. Fått sina barn, haft sin man. Pillat med sina blommor, och gjort precis det som hon verkligen tycker om att göra. Men att hon aldrig fick chansen att träffa barnbarn, bli mormor eller farmor. Det grämer hon sig över, och jag känner precis samma smärta.

Fan, att jag inte reproducerat mig tidigare. Nu är det lättare sagt än gjort. Men morsan, du kommer få titta ner bland molnen på knoddar i framtiden. Det är ett löfte! Sen om det blir mina barn, eller mina något mer begåvade syskons, det låter jag vara osagt...

Vi älskar dig allihopa, hela bunten, hela tiden!

Du får vila nu...// R

I was born to make you happy!

Tack alla, ingen behöver avgå!
Fint stöd från alla möjliga håll. Att jag är värdelös på att svara i telefon kanske ni förstår. Helst av allt vill jag bara gräva ner mig, kanske till och med dö. Men att dö är ingen utväg, det är fegt. Jag jobbar inte så!
Återigen, tack så mycket. I den iskalla kylan värmer ni. Uteblivet svar på sms betyder inte jag att jag ger blanka fan. Det betyder att jag gråter.
Still standing...// Rickelito

Always together!

Mina syskon och jag har förlorat en mamma. Pappa har förlorat sitt livs första och enda kärlek. Min moster har förlorat en syster. Mormor och Morfar har förlorat en dotter. Listan kan göras oändlig, och det gör så jävla ont i hela kroppen...
Efter att vi vakat vid sjuksängen i tre dygn, så fick hon äntligen somna in i armarna hos dom som älskar henne mest, familjen! Jag sov hela natten med hennes hand i min, och jag kommer bevara minnet av mamma i hjärtats finaste rum!
Jag ska bara fixa lite grejer mamma, sen kommer jag också...
Kärlek! // Rickelito

1957-2011

Hon har somnat nu. Vila i frid mamsen, vi ses igen!


Älskar dig...// R

RSS 2.0